Maison d'Andreas

Carina skrev om sina 8 vanor och bad mig göra likadant - av någon anledning så nappar jag i allmänhet på dessa grejer. Fast egentligen tycker jag att jag inte har så mycket vanor, fast grejen är säkert bara den att jag är omedveten om dem. Ska nu försöka i alla fall:

1) Jag stiger ALDRIG upp genast då väckarklockan ringer, snoozar den ALLTID. Ibland upp till närmare 10 ggr, vilket betyder att det kan ta nästan en timme innan jag stiger upp från det att klockan ringer första gången. Ibland är jag så smart att jag stänger av den helt och hållet, så att jag inte behöver lyssna på det fruktansvärda pipandet stup i kvarten NÄR JAG ÄNDÅ INTE kommer mig upp. Frågan är ju om en väckarklocka fyller någon funktion över huvud taget i min situation!

2) Hm ... det är ganska länge sedan jag spelade på Filas worship night senast och nu är ju kyrkan stängd så ... men då det var som intenstivast så gick jag ALLTID efter lovsångspasset i början till Pizza Service på andra sidan gatan och köpte en Pepsi i GLASflaska. Den tog jag med till Fila och så satt jag där och pimplade. Det kändes ganska bra. En gång frågade turkarna eller vad de nu är i Pizza Service om jag har en arabisk mamma! :)

3) Jag "masserar" alltid mitt hårbotten då jag är i duschen. Massera här = slita i i håret, det känns alldeles underbart speciellt om man duschar sitt huvud med HETT vatten samtidigt. Och efteråt ser man mycket bättre.

4)

5)

Ok, som det märks så tog min självkännedom slut här ... Återkommer då jag har mer att berätta!

Jag vet att man inte skall spionera på sina grannar - och jag gör det inte egentligen heller, men då jag har ett fönster mitt framför näsan då jag sitter vid mitt skrivbord och tittar ut genom fönstret så kan jag bara inte undgå att se vad som försigår hos mina grannar. Ganska snart efter att jag flyttade in i min lägenhet flyttade en ung man in i lägenheten mitt emot. Det borde ju inte vara så med tanke på enskildheten, men jag kände ändå igen min granne till utseendet och kommer ihåg att vi gick ut en gång samtidigt och gå. Man märkte att han var ny i området för innan jag gick mina egna vägar så hann jag lägga märke till att han gick och kollade in butikerna i närområdet.

Snart var det inte bara en människa i lägenheten. Plötsligt kunde jag tycka mig se en kvinna i där också. - De hade till all lycka rullgardinen neddragen för det mesta så sitt privatliv fick de ha alldeles för sig själv. Men hur det nu var så var de plötsligt inte bara två. Utan tre. Det var ganska nyligen jag upptäckte detta - oj, de har ju ett litet barn!

Och nu, alldeles plötsligt ser jag att mina gamla grannar inte alls är i sin lägenhet. Den ena krukväxten som stod i fönstret ända sedan starten är inte där. Mina grannar har flyttat, och nu kan jag se en massa människor som håller på och fixar och grejar. Jag har fått nya grannar.

Och Gud vet vart den lilla familjen - som började med en - har tagit vägen.

Nu har jag äntligen något att skriva om! Var första gången på grundkurs i fäktning igår - det var skittungt och väldigt roligt! Vår lärare heter Andras Tóth och kommer från Ungern (som verkar vara ett riktigt fäktningsland) och har en smått morbid humor alltid emellanåt ... Men nu har jag lärt mig haara-asento, askel eteen ja taakse, syöksy och askelsyöksy och sedan något som heter Sixth Position som jag inte riktigt vet vad det är (men jag kan ändå gör det). Roulit!

www.habda.fi 

Jag har en massa tankar, en hel del nya tankar - och vissa av dem känns ganska stora... Och jag vågar inte skriva dem här för då försvinner de! Men ha en bra dag i varje fall.

Cheers!

Rubriken skall alltså läsas med ä-ljud, inte e-ljud. Jag är alltså "tillbaka". På begäran av Maria så ska jag skriva något - har nog tänkt göra det sedan jag kom, men har inte riktigt kommit på vad. Faktiskt! I alla fall så kan jag säga att jag nu upplevt 39-graders feber hemma hos kristna människor i Aten. Det var inte kul skall jag säga! De gjorde nog allt de kunde för att få mig att känna mig bättre, gav meducin och dricka - och så tittade vi på Ice Age... ;) Det var iofs innan vi visste att jag hade feber, vilket kanske gör filmvalet ännu roligare, då jag tänker på det såhär i efterskott. Kreta var underbart vänligt och vackert, som det alltid är! Vi höll till en del i en stad som heter Rethymnon, där vi inte varit så mycket tidigare, och jag måste säga att det är min favorit. Den är inte lika stor som de största städerna där, men ändå en riktig stad med service - men framförallt så är där en stämning som passar mig. University of Crete har ett campus där så där är mycket unga studerande som gör att staden har mer integritet, inte bara säljer sig själv till högst bjudande. Och så finns där ett förtjusande fort med utsikt både över havet och staden!

Sedan så har jag då varit i Åbo och spelat piano i lovsångsteamet under Finlands troskokonferens, som ordnades av Elämän Sana församlingen i Åbo. Det var en supervecka. :) Det var underligt roligt att spela och fick en del nya vänner. Mest så var det så skönt att vara i den positiva trosfriska atmosfär som fanns där. Riktigt inspirerande! Och inte blev det sämre av att Stefan Salomonson var där i början av veckan och agerade stå-upp-komiker - han är faktiskt rolig! Till på köpet hade han berörande budskap... men mest av allt kommer jag nog ihåg "mikrofontricket". :) Och Carl-Gustav Severin kom och berättade om läget bland de kristna i Kina idag. Där kommer 30 000 till tro VARJE DAG! I många församlingar orkar de inte mer räkna medlemmar utan de räknar familjer, och i någon - jag tror inte ens det var en församling, utan en "grupp" av något slag - fanns det "bara" en miljon familjer... Presidenten lär ha sagt att ifall Kina valde en statsreligion idag så skulle det vara kristendomen. Men jag hoppas att de inte gör det! Jag tror att kyrkan i Kina mår bäst så som den är, utan att vara statsreligion. Fast man vet ju aldrig, kanske Gud kunde göra det till en bra grej också! Hursomhelst så tycker jag att det ska bli spännande att få följa med OS i Beijing 2008. Hur månne Kinas kristna kommer att synas där?

So so... what more? Nu är jag tillbaka i Helsingfors och det är... ja, hm... här är molnigt väder (fast igår var det sol på em och jag satt och njöt i solen - det är väldigt skönt att kunna vara i solen här utan att bränna sig!). Packar upp och tvättar kläder och ja... inte så mycket mer. Katten Sune (bor hos mina föräldrar som är på Kreta) har visat en VÄLDIGT social sida sedan jag kom hem. Han skall jämt vara med mig... Förföljer mig som min egen skugga. Och så springer han i fötterna så att jag sparkar till honom av misstag ibland. Det är lite jobbigt... :) Fast han är nog så gullig också. Kan inte bara ge FÖR mycket mat åt honom för då sväller han som en ballong (han skulle nog vilja ha mat fast en gång i timmen, men det är ju bara för mycket helt enkelt). Jag använder för mycket parenteser, jag vet (men jag kan inte sluta). ;) Jag tycker att det är så tråkigt att vara tvungen att använda sig av vanliga meningskonstruktioner så man skriver! Skulle vilja skriva flerdimensionsmeningar där man skulle kunna liksom ta avstamp från den mening man håller på med och sedan sväva i väg till rymden och sedan komma tillbaka på något sätt. Det här är för tvådimensionellt! :) Jag vet att jag håller på att bli galen, och det blir bara värre hela tiden! Nåja... nu tror jag det är dags att sluta. Ha det bra alla!